Fakta om Akvam
Huvudstad: Stjärnholm
Invånare: 400 000
Nationell färg: Grön
Vatten: Mestadels hav.
Klimat och natur: Växlande årstider. Hav med få landområden i form av öar och skär.
Kända byggnader: Akvam har mycket lite landyta då klotet är täckt av hav, men i Stjärnholm ligger Folkets hus samt Regementet för kavalleri.
Största exportvara: Fisk och klacklackar.
Regenter: Styrs av folkvalda senatorer i en Folkförsamling
Hamnen var enorm och löpte runt hela Stjärnholm. Första gången Lianne varit på Akvam när Shomin fyllde tretton hade hon gått vilse i huvudstaden, men den här gången lyckades de lotsa sig genom folkmängden, förbi fiskstånd, lastkajer och pirer. Jonna pekade ut båtbussen som gick ut till byn där hennes mormor och morfar bodde, medan de letade efter båtbuss 27 som gick till Strömsby, Shomins hemby.
Hav, fisk, båtliv. Det är vad Shomin älskar mest i världen. När Shomin talade om Akvam gjorde hon det med samma kärlek i rösten som Jonna haft på deras picknick vid Ceathlan. Madlinna tyckte bäst om Advel och killarna Litora. Alla älskar sina klot allra mest. Lianne visste inte vilket klot hon tyckte bäst om. Advel var mest hemma, men inget slog Kändo. Kanske trivs jag bäst på Tellus ändå.
Längre fram på havet låg en större samling båtar ankrade ihop: husbåtar, motorbåtar och trålare. De hade passerat båtbyar förut, men den här kände Lianne igen på hållplatsen. Strömsby. Båtbussen stannade vid ett grönmålat trähus som stod på pålar i vattnet och Jonna och Lianne hoppade av. Vad skulle de göra nu? Förra gången hade Shomin hämtat dem, men strax kom en motorbåt förbi och undrade om de behövde skjuts.
“Vi ska till Grete och Sinjin”, sa Jonna.
Lianne tänkte att det räckte väl inte långt med bara namnen. Man måste väl ha någon slags adress. Men mannen i båten bad dem hoppa ner så skulle han skjutsa dem. De kryssade fram mellan husbåtar, som inte såg ut som båtar, utan just som flytande hus, flera med staket och allt, tills Lianne kunde se Shomins hem. Oj, vad folk! Det verkade som att festen redan var i full gång och halva Strömsby var bjudna.
Likt bilar på en garageuppfart låg motorbåtar förtöjda vid husbåten och en bit bort låg trålaren som var Sinjins arbetsplats. Inget land fanns i sikte, men ändå levde häxor hela sitt liv i byn, med horisonten som enda utsikt.
